Då var veckan igång igen och min stackars blogg hamnar utanför mina prioriteringar just nu.

Idag känns det som jag bara har pratat i telefonen. Är det för att jag har haft headsetet i eller bara för att allt har krånglat? Eller allt och allt, det mesta. Det började imorse då jag var så trött så jag somnade om och kom inte upp förrän sent. Var inte i Skara förrän halv 9. (då hade jag redan pratat i telefonen två gånger)

När jag kom ner i källaren till mina prover började strulet.. Vågen hade "ballat" ur totalt och resulterade i att jag inte kunde börja med mina prover förrän efter 10. Segt alltså. Till lunch hade jag bara gjort 2½ tester och jag hade räknat med att hinna med 4 stycken. Dumt.

Lunchade med mina underbara klasskompiar på Kråks, släppte proverna lite och fick några goda skratt.

Då jag återgick till källaren kännde jag mig uppgiven, så kul är det inte med träckprover. Självklart ville jag att det skulle gå snabbt och smidigt nu men icke då. Telefonen ringde i ett! Fick bla ett samtal från Hushållningssällskapet om ett jobb erbjudande.. En månad på Logården i sommar. Blir helt kluven. En månad? Bara? Resten då? Korna som jag hade tänkte jobba med? Bo hemma? Ja, allt löser sig ju och jag vet ju att jag trivs med jobbet så bra som jag trivdes på Bjertorp. Undra om de känner igen mitt namn därifrån så de var därför de ringde. Många funderingar.. Blir helt matt. Efter det samtalat fick jag tre till + ett som jag ringde till mamma. Ni fattar att prverna tog mycket längre tid än förväntat!?

Nu är jag iaf hemma, sitter på trappan i solen vilket är underbart. Ska baka inför lördagen sedan, men först en sväng till affären för att införskaffa grädde, passionsfrukt, philadelphia.. Gissa vad det blir?

Får fundera mer på frågan om man vågar tacka nej till ett jobb!