Igår ringde det från Tunaskolan och ville att jag skulle jobba idag. Kan inte förstå hur de kan vara så trevliga hela tiden då de ringer till massa folk och antagligen får dumma svar tillbaka, ibland. Hon undrade om jag kände för att vara lite lärare nu igen efter lovet. och visst, jag nappade, syslöjd var ju trods allt ett av de bättre ämnena för min del. Jagade iväg imorse efter material på Kronoparksskolan, hittade vad jag letat efter då jag ringt och väckt den sjuka stackarn. Sedan i rask takt bar det av til Lockerud där Leksbergs första klass väntade på mig. Det var en tacksam klass att ha för de hade aldrig haft slöjd förut och hade förväntningar! vad de fick göra var att sy i papper, utan tråd. de tyckte det var jätte kul!! (kommer ihåg att jag också tyckte det då jag var 10.)

Andra klassen var också tacksam, jag visste vad jag skulle göra och det gick bra. De är en gemytlig klass där alla hjälper varandra och inga konstigheter. Känner nästan igårn klassen jag gick i då jag gick 4-6. Det var också en liten och gemytlig klass. Sista passet var värre. en stor grupp. Inga dumma elever i säg men det finns ingen glöd, ingen vilja eller beslutsamhet någonstans! Kanske blir det så då många behöver så enormt mycket uppärksamhet. Skulle vara kul att slänga in en nypa glöd och glädje hos dom, tror det skulle göra gått...