Äntligen kom den dagen då jag skulle få se Totte igen efter dessa år. Var nervös då vi åkte upp till ridskolan och fick känslan av att han skule vara struken och inte finnas på plats. Men han var där och Anna red honom jätte fint. Det var verkligen blandade känslor då man fick klappa på honom igen, men det bästa av allt var att han fort var Totte. Han var verkligen den ponnyn som vi hade i 5 år. Han vände på huvudet på samma sätt, tog ett steg fram då de grejjade med sadelgjorden eller täcket, ja alla dessa små små detaljer som gjorde Totte till den har var fanns kvar. För allt detta gjorde hans personlighet. Kan slappna av då det gäller honom.

Eftermiddagen har gått åt till en storstädning och det tog sin tid. Både jag och A har sprungit runt här som höns men nu är det verkligen jätte fint här. Till och med torkade golc =)

Nu blir det reprisen av Greys innan vi ska till Kristina och äta taccos men A´s familj.