Jag har så svår då du tittar å mig på det sätt du gör.
Ena stunden känns det som du granskar mig, uppifrån och ner,
lyfter lite på ena ögonbrynet och jag kan banne mig inte
komma på vad du tänkter just då. Andra gånger möts blickarna
på golvet, vi på varsin sida av det och då känns det  som
du granskar hur jag har det. Finns det någonting innom dig som
bryr sig om mig? Har du fort minnen och kanske en känsla
kvar av det som engång var oss?
Jag har gjort mitt val och skulle aldrig i hela
världen ändra på det, men man undrar ju..

På ett sätt är det skönt att se dig, jag vet
att jag har det bättre än vad du har och det
ger mig skadjeglädje med tanke på vad du
gjorde mig. Jag slipper fundera på vad du gör,
vem du är med och hur du har det,
jag ser det.