Jomen, det är fredag natt och jag sitter här och försöker få ihop en beläslig text om kossorna. Känns som på sötåsen tiden då man kunde sitta upp halva natten för att skriva, ändra, sudda och skriva igen. Oftast blev jag nöjd och offtast var det då jag jobbade som bäst. Lite av den känslan har jag fått nu då jag har skrivit om en bit ooch känner mig nöjd med det. Bara massa annat kvar att göra på rapporten.

För övrigt har jag världens bästa sambo som stöttar mig i det här. Hur lätt hade det inte varit för honom att försöka få mig ligga kvar i sängen stressad och rastlös. Istället körde han upp mig för han märkte att jag skulle må bättre av det. Älskar honom! Det lilla betyder så mycket för mig!