Jag vet inte varför jag går här och känner mig deprimead. Kanske är det för att hösten gör anspråk, fast å andra sidan är det enormt fina dagar nu då solen skiner och det är kallt. Kasnke är det för att skolan inte riktigyt blev som jag hade tänka, fast även där kan man ju göra någonting åt det själv. Kasnke hänger det ihop med skolan då jag är osäker på om jag har valt rätt. Är det detta jag ska göra? Att jag kan tänka mig arbeta som rådgivare är självklart men det har kommit gram lite saker som gör att det känns som jag inte kan bli det. Skolan stöttar inte till det vilket känns väldit jobbigt. Jag brukar kunna stå på mig men jnågonstans på vägen har jag tappat det, kasnke för att jag inte vet hur det ska gå till. Som tur är finns det en ljusglimt i klassen, hon har samma mål och lite mera drivkraft än vad jag känner mig ha. Det är väldigt skönt! Det gäller väl att välja rätt LIA annars så man får in en fot någonstans. 

Jag hoppas bara att det är lite av en höstdeprission, då går den nog snart över. Annars får man väl göra det bästa av det helt enkelt.