Ligger här och tänker en hel del på Totte. Undrar vad han tänker om oss eller om han redan glömt oss. Är så enormt stolt över honom att han skötte sig på vägen ner, det går inte att förklara. Men jag kan inte se honom framför mig nu, där nere. Jag drömde att han och Spirit sprang som galningar i hagen inatt och sa högt "det är ingen som vill ha honom". Men det var det ju. Hoppas han vet att vi tänker på honom och älskar honom fast vi skickade iväg honom till en främmande plats med främmande människor. Åå vad jag saknar honom!